En annan del av evigheten

15.04

Nu sitter jag på flygplatsen och har precis sagt hej då. Jag vet inte riktigt vad som är med mig men jag har sån separationsångest just nu. Jag har alltid varit dålig på att säga just hej då. För en stund tror jag det ska vara för alltid.

Det känns tomt i bröstet, tomt men ändå meningfullt på samma gång. Det kanske inte är så konstigt hur jag känner nu ändå. Vem vill slita sig från något man tycker om?

15.28

Dagarna i evigheten har precis besöken innan varit bra. Varje besök har dock varit olikt varandra och så även denna gång. Det är ganska svårt att sätta fingret på precis vad men något är det.

Det har varit väldigt roligt att träffa de jag känner, även om vissa saknades. En del lite mer fördjupade möten andra inte.

Jag ser redan nu fram emot att åka tillbaka igen. Jag skulle gissa på att det blir runt den 12 juli.

Som vanligt har ett besök i evigheten påverkat mig och givit mig möjlighet till eftertanke.

Om man nu är så nöjd med allt man har och hela tiden gör det bästa av situationen, hur blir man då bättre? Var finns då utrymmet för utveckling? Samtidigt slår det mig, vill man utvecklas eller behövs det ens?

16:56

Vilken enormt trevlig överaskning jag möttes av när jag klev planet. Jag kände att resan behövde en lite prick över i:et och helt plötsligt möter jag Junku med kniven och Hasse. De var på väg hem från Italien och skulle på det plan jag precis gått av. Riktigt roligt att få några minuter med dem.

20.09

När jag nu för mig själv i vagn 2 på tåget hem sammanfattat resan för mig själv så är jag nöjd. Egentligen mycket mer än nöjd men eftersom jag inte vill svänga mig med för stora uttryck, så är jag nöjd.

Stort tack till alla som varit med. En del mindre, en del mer, eller nått.