Idag tog min energiburk slut alldeles för fort. Sen behövs det inte mkt till motgångar för att dagen ska förvandlas till onödig. Små små grejer som blir stora, stora som berg.
Nästan hemma kommer nästa grej och det var väl både bra och dåligt. Rev upp saker gjorde det i alla fall. Usch det är kasst att vara så här. Jag önskar ibland att jag vore kall och hård som marken utanför. Lika flyktig som snön. Istället faller jag som en sten och där förblir jag tills någon vänlig människa kastar mig vidare. Men det är väl bara att inse att precis som is, försvinner allt som är fast.
